En plats på jorden...

Min morgon började verkligen panikartat. Jag gick med sömnen i ögonen till toan där jag satte mig men i nästa sekund hoppa jag upp då jag en meter från mig såg en stor svart spindel på vägen, med benen var den ungefär lika stor som en femkrona med tjocka ben. Jag skrek som en sopran vilket förmodligen skrämmde spindel för den ramla ner från väggen och satte av rätt mot mig så jag fick väldig fart och sprang ut och hoppa upp i sängen. Den anföll mig förmodligen inte men där och då hjälpte det mig inte.

I sängen satt jag, ringde till min far med paniken i rösten, han höll sig lugn och förklarade att jag måste gå tillbaka och döda den vilket jag också visste för hur skulle jag annars kunna gå på toa och duscha?! Vi la på och jag kände mig stärkt av detta men sekunden senare tappade jag modet och föll ut i gråt och kände mig jätteliten och ynklig. Ringde upp pappa igen och med han i örat gick jag igenom toan och tömde ut alla saker där spindeln kunde gömma sig utan att hitta den, vi antog att den stuckit. Jag kände mig än en gång stärkt av samtalet och vi la på. Så fort vi lagt på blev jag rädd igen och kände mig besvärande så jag valde att ringa mamma denna gång. Hon lugnande mig ytterligare så jag bestämde mig för att duscha och la på.

Jag hade stäng duschdörrarna och spolade vatten runt på golvet och i brunnen bara för att försäkra mig om att inte spindeln var kvar och då när jag sköljde bakom ducshflaskan kom den fram...men stärkt av mantrat att spindeln ska dö så spolade jag vatten på den, öppnande duschen och tog tag i en sop och mosade spindeln. Efter denna lilla episod var jag så uppe i varv och rädd för att det skulle vara fler spindlar i lägenheten så jag åkte till skolan så fort jag kunde.

Jag trodde inte att min fobi för spindlar var så stor men kanske har det med storleken på dom att göra och just att de är i min lägenhet som gör det jobbigt, jag har hållit i en stor afrikansk fågelspindel när jag var på skansen för 15 år sedan och det gick bra! Jag hoppas att genom att berätta detta för så många som möjligt så kommer det inte bli lika jobbigt nästa gång jag stöter ihop med en sådan spindel.

När jag sedan kom hem ikväll kändes det återigen jobbigt så min snälla pappa kom och inventerade lägenheten med mig en stund...nu har han åkt och jag och min nyfikenhet kom på den smarta iden att googla för att försöka hitta igen vilken art det var så jag kunde få se en bild...smart eller inte, jag vet inte! Det var helt klart jobbigt att kolla på bilderna och läsa historier om dom. Jag hoppas och ber att jag får en god och spindellös natt och att inga otrevliga överraskningar väntar mig när jag stiger upp. Arten jag tror det var som jag mötte var förmodligen en Stor hus-spindel.