En plats på jorden...

Igår hände det, jag blev utan identitet, tappade mitt körkort när jag tog en sväng med motorcykeln. Upptäckte det ju såklart när jag kommit hem och blev genast illa till mods, vad har jag nu ställt till med och varför ska det alltid skita sig när man känner sig på topp.

Gjorde som vem som helst och körde och letade efter det tillsammans med mitt bankkort som också försvunnit. Sedan till polisen och anmäla det borta. När detta var gjort kände jag mig nöjd men ju längre kvällen gick och även imorse när jag vaknade kunde jag inte slå bort tankarna att jag inte hade nån identitet. Vem vet vem jag är utan dessa plastkort som bevisar det. Kan jag åka till Köpenhamn med Sara på lördag utan det då jag dessutom inte kan hitta mitt pass.

Känns lite radikalt men känslorna av att vara naken och blottad som en liten bricka i ett spel där jag inte har något att säga till om inföll sig. Det är inte första gången jag tänkt på hur pappersberoende vårt samhälle är men det är nog första gången som jag kände mig liten i sammanhanget, mitt i en identitetskris :)

Lyckligtsvis ringde en dam i kväll och meddelade att hon hittat mina kort så nu är körkortet i rätta händer eller nästan, min pappa har dom hos sig. Nu kan jag börja se fram emot helgen igen!