En plats på jorden...

Jag hänförs ständigt av detta fenomen, för mig finns det inget mer talande än en bild. Jag kan säga det om och om igen utan att det blir mindre sant för mig. Jag kan dock aldrig få någon att förstå eller förmedla känslan jag får när jag tagit en vacker bild även fast personen i fråga kan tycka att den är vacker så säger den inte samma sak till mig som till den.

Jag vill inte påstå att det förtar min upplevelse, fast på något sätt gör det ändå det, jag känner mig begränsad i mitt uttryck, jag vill dela med mig av allt det vackra jag ser i saker och ting. Men i slutet av dagen så har jag ändå samma känsla kvar magen och det gör mig glad.

Kan det vara så att det kommer en dag då någon kommer att känna samma sak som jag, kommer jag att märka det och kommer det att göra mig lycklig?

Svaret är precis som på så många andra frågor, jag vet inte.

Min helg har varit bra, varken mer eller mindre, jag ser framemot de bättre nu!