En plats på jorden...

Min finaste mamma Åsa, jag beslutade mig för att laga middag till henne då jag läst att mammor uppskattar det mer än blommor eller en tårta. Jag tror det gick hem! Bjöd på Flygande Jakob med en grekisk sallad och jag tyckte iaf att det smakande toppenbra!

Min lördag har ni redan läst om, i fredags efter jobbet träffades gänget på Max för lite snack och sedan for jag och Yamahajossan ut och skulle jaga en Albinoälg i trakterna kring Orrliden, tyvärr ingen lycka med detta men en trevlig kväll blev det hursomhelst


Ikväll ska jag & Ida titta förbi Madde som ligger på lassa, hon ska förhoppningsvis få operera sina överflödiga organ snarast möjligt, håller tummarna för det i alla fall. Imorgon är det måndag vilket denna vecka innebär jobb...

Vaknande av att telefonen ringde och det gjorde mig glad då mina förväntningar på denna dag var låga. Det var Maritsan som hade bestämt fika med Jossan på förmiddagen, mycket bra initiativ där. Sedan hörde Richard av sig och föreslog Leos Lekland på eftermiddagen, han hämtade upp mig hos Jossan och sedan lekte vi på där hela dagen med alla roliga och underbara människor. Sedan ringde mamma och bjöd på mat och det tackar man inte nej till i första taget, slutar med att hon kommer och hämtar mig från Leos och vi åker en sväng förbi underbara Siv sedan hem.

Jag passar på att ringa Madde på en impuls för att kolla läget. Grillar revbensspjäll, mmm så gott. Madde ringer och meddelar att hon ska in på akuten och undrar om jag vill hålla henne sällskap, jag som hade hoppats att hänga med henne tackar ja. Stackarn är helt groggy men trevlig som vanligt, blir skönare för oss båda när hon äntligen får smärtstillande. Jag följer med henne upp till salen och lämnar sjukhuset vid 1.00.

Hade parkerat bilen på Läkarvägen så jag går upp mot parkeringen, möter en man som halvligger mot buskarna och blir lite rädd men tänker att jag måste i alla fall fråga vad som står på. Mannen har tydligen tappat glasögonen i buskarna, jag hjälper honom leta dom ett tag men hittar inga och förstår inte hur han kan tappa dom in i buskarna. Det ser ut som mannen försöker resa sig upp jag frågar om han behöver hjälp, han säger nej, han undrar om jag jobbar på sjukhuset. Han vill inte ha min hjälp jag går därifrån men beslutar mig för att ringa 112. Larmoperatören skickar dit ambulans och jag går vidare mot bilen, när jag kör hem ser jag ambulansen komma vilket gör att jag kan slappna av lite, känns så fel att lämna en människa där allt uppenbarligen inte står rätt till...

Jag är lite uppe i varv nu men har övertygat mig själv om att jag gjorde rätt som ringde efter hjälp då det faktiskt är deras jobb och jag har gjort mitt jobb som medmänniska. För visst skulle väl jag vilja att någon gjorde samma sak för mig om det var jag som låg där mitt i natten i kylan.

Nu har jag skrivit av mig iaf:) Borde gå och sova..

Fransmännen är bättre på en del saker...




Upptäckte att jag hade en massa kort på just lyktstolpar och anledningen vet jag inte...jag antar att de helt enkelt är fina och bidrar till atmosfären i Frankrike, varför skulle jag annars fotograferat dem;)

Det var en underbart trevlig kväll med lite svett och många skratt. Fick ett nytt smeknamn av Marie; RallyKalle, och det var inte för att jag sprang fort:)

Slottet i Chantilly for att vara exakt. Bara en femton minuters bilfard hemifran syster. Det var 30 grader nar vi akte darifran vid 18-tiden, kan bara tanka mig att det var varmt nar vi kom! Vi borjade med att mata karpar och ankor sedan gick vi en tur inne i slottet. Fladigt och vackert men inte i min smak;)

Sedan gick vi ut och hann bara med att vandra pa den vastra sidan av slottet innan det stangde och lika tur var det for Johannas mammamage sa ifran!





Har fler bilder pa lager men det far racka for idag!! Har varit en underbar dag!

Har myst med Johanna och Alice sedan jag kom,Remi jobbar formiddagarna. Idag nar Remi kommer hem ska vi aka in till Paris!! Som jag langtat! Igar fyllde Alice 2 ar och det firades!
En bild pa familjen Girard-Sidenmark

Fina va!?

En spännande dag på jobbet är slut, för vissa blir det övertid tack vare vattenflödet, men jag åker hem och förbereder mig för att resa! Känner mig så virrig när jag ska packa, sprang massa ärenden på stan och fixade sånt jag måste ha med mig eller gjort innan jag åker. Tidigt på onsdagmorgon åker jag och passet ska jag inte glömma kom jag på nu.

Köpt nya joggingskor nu, blev tyvärr inte Asics Gel Landreth som mina två senaste par...men jag hoppas att dessa Nike kan ersätta dom! Inte kanske de utseendemässig snyggaste men bättre dämpning i hälen har de än mina gamla, så jag ska studsa om alla i vårruset!

Det var nåt jag skulle skriva men jag har glömt det i mitt iver:P Jag är inte alls förvirrad! Återkommer om det var nåt viktigt! Annars blir det inte så mycket mer förrän jag åker.

Förutom att gå så kan man köra cross där:P, får kanske testa det...i ett annat liv!

Jag vaknade i morse i Kallviken, av måsar och gåsars skränande sång, alldeles vid havet. Jag slog upp dörren och om jag velat hade jag kunnat gå runt naken utan att behöva oroa mig för att jag skulle träffa på en människa. Detta för mig är frihet, en plats att andas och bara vara ett med naturen och sig själv och människor man tycker om.

Surströmming till middag, Putte och stugan jag sov i.
En kvällspromenad igår med Ullis och Zigge, tack för att jag fick komma.

Sovit länge...städat lägenheten fick sen brått till Nykelgatan där Jossan och Maritsan trivdes i solen. Blev sedan bjuden på mat och trevligt sällskap hela kvällen. Imorgon jobbar jag och sen kommer en kille från Luleå som ska köpa min kajak om allt går som jag vill.

Var ut en sväng efter middagen, som bestod av tacos, med Hanna och hennes kompis Tilde och fotade lite.

...som inte var nåt roligt idag. En vän från ungdomens dar har plötsligt avlidit. Har inte haft nån direkt kontakt de senaste åren men det gör så ont att veta att han inte längre lever. Han är en av de mest godhjärtade personerna jag träffat. Finns många roliga minnen från somrar i tonåren.

Jag börjar ifrågasätta varför men vet att jag inte får nåt svar så jag slår bort tankarna. Livet är skört och man har det bara till låns, till vardags känns det bara så klyschigt att använda dem, en sån här gång känns det alldeles för mesigt att använda dem.

Människor dör hela tiden, det är ett faktum, ung som gammal, sjuk som frisk, långsamt som fort...
Den enda meningen jag kan komma på är att inget kan vara för evigt och att de levande ska uppskatta livet. Han har gett mycket av sig själv till andra och genom det så kommer han att leva vidare i många små fragment hos människor som korsat hans väg.

Det finns nu en ängel med gyllene hår och ett stort varmt leende i himmelen. Tänker på dig och dina anhöriga och ber för er!

En solig och vacker dag!!Vinden gjorde inte så mycket för med sällskapet och inställningen blev det toppen!

Yamahajossan rullar ut hojen för första vårturen:)

Posering i Marranäsvältan

Var tvungen att posera med hojen också såklart!


Våga ta klivet;)
Efter att vi lekt färdigt i vältan och på flygrakan så bar det av till Högdal för att träffa kusiner och faster, sedan vidare till Boliden och via Krångfors, Medle och Myckle till stan, sedan vidare till Hamn och sen till Bureå för att fika:P Nu hemma...20 mil inte illa pinkat om du frågar mig, men nu får det räcka för idag!!

Vackra kyrkan i Bureå och en älv som vårrusar!
Tack för idag Yamahajossan, idag har jag levt och mått gott, underbart!!

en låt blev jag av en vän:) Det kändes speciellt, tack så mycket Rihmsan!

Veckan har gått fort och tur är det, nu räknas det ner tills jag åker till Frankrike. I helgen ska jag köra massa motorcykel är tanken. Idag bakade jag muffins så jag kan bjuda Yamahajossan på nåt gott!
Havre & Kardemummamuffins med Hallon

Hoppas det ska smaka:)
Har igår och idag sprungit 4km, känns i benen ska ni tro...nu ska jag smaka en muffins och gå i säng. Jag är trött förstår ni!

Denna låt är vacker!! Jag börjar tro att jag är tokig...mitt huvud går runt och runt, har svårt att greppa mina tankar!En sådan period kan man säga...usch vad tråkigt säger jag men det går säkert över.

Jag hänförs ständigt av detta fenomen, för mig finns det inget mer talande än en bild. Jag kan säga det om och om igen utan att det blir mindre sant för mig. Jag kan dock aldrig få någon att förstå eller förmedla känslan jag får när jag tagit en vacker bild även fast personen i fråga kan tycka att den är vacker så säger den inte samma sak till mig som till den.

Jag vill inte påstå att det förtar min upplevelse, fast på något sätt gör det ändå det, jag känner mig begränsad i mitt uttryck, jag vill dela med mig av allt det vackra jag ser i saker och ting. Men i slutet av dagen så har jag ändå samma känsla kvar magen och det gör mig glad.

Kan det vara så att det kommer en dag då någon kommer att känna samma sak som jag, kommer jag att märka det och kommer det att göra mig lycklig?

Svaret är precis som på så många andra frågor, jag vet inte.

Min helg har varit bra, varken mer eller mindre, jag ser framemot de bättre nu!