En plats på jorden...

läste en krönika i City i fredags som fick mig att skratta högt i min ensamhet

"Synden straffar alltid sig själv. Särskilt om du skyller alla dina misslyckanden på människor som inte heter Petterson eller Andersson. Ett extremt bra exempel på det ska ha inträffat i kollektivtrafiken i en stad nära dig. En medelålders kvinna klev ombord. Istället för att välja en av de flera lediga sittplatserna slog hon sig ner i sätet bredvid en man. Han var mörk i hyn, inte hon.

På dem grunden började kvinnan att högljutt prata om alla hemskheter som invandring för med sig. Som sjukdomar, våld och konstig arkitektur och gud vet vad. Invandrarna tar "svenskarnas" jobb, går arbetslösa och kostar skattepengar med mera. Allt detta anklagades mannen för. Själv ska han inte ha sagt ett ord - utan bara suttit kvar och svalt de verklighetsfrånvända kränkningarna. Då ändrade kvinnan strategi. Började förolämpa mannen personligen. Kallade honom för smutsig och kriminell. Allt detta inför ett stort antal medresenärer. Några blängde ogillande på kvinnan, andra tittade bort. Men ingen hade civilkurage nog att stega fram och be kvinnan hålla truten. Eller uppmuntra henne att skaffa alternativa informationskällor till SD-kuriren.

Ungefär då gjorde två biljettkontrollanter sig redo att stiga ombord. Kvinnan hade sin biljett förberedd i handen. Då agerade mannen. Snabbt som tusan rykte han åt sig hennes färdbevis, stoppade in den i munnen - och svalde!

När kontrollanten sedan bad om hennes biljett pekade hon på grannen i sätet bredvid och sade "negern åt upp min biljett". Kontrollanten trodde henne inte. Själv visade mannen upp sitt månadskort, och klev av. Kvinnans straff blev böter 1200 kronor."

"Den här historien fick jag återberättad av en vän som känner en vän som hävdar att hon var en av de passiva ombord på bussen. Risken att det är en vandringssägen är avsevärd. Men det spelar ingen roll - historien är för bra för att inte berättas."

Krönikan i City Lund Malmö är skriven av Peter Herkel, den 8 oktober, 2010.